fredag 26 augusti 2016

The Disappearance of Alice Creed



Titel: The Disappearance of Alice Creed
Genre: Kriminalare/Thriller
Land: Storbritannien
År: 2009
Regi: J. Blakeson
I rollerna: Martin Compston, Eddie Marsan, Gemma Arterton

Handling: Två män fixar till en lägenhet så att den kan användas som ett fängelse. Duon kidnappar sedan en ung kvinna och binder henne vid en säng. Det är bara början på en riktigt otäck situation.

Omdöme: Två män, en lite äldre och en lite yngre, förbereder en lägenhet och införskaffar diverse saker, bl.a. en säng och mobiltelefoner. De kidnappar sedan en utvald ung kvinna som de tar till lägenheten och binder fast vid sängen. De klipper sönder hennes kläder och strippar henne naken innan de sätter på henne nya kläder. Hela tiden har hon huva över huvudet för att inte se vart hon blivit förd eller vem som fört bort henne. Männen bär själva maskering när de är i hennes närhet.



Den unga kvinnan är Alice Creed (Gemma Arterton) och hennes pappa är en rik man. Den yngre killen är Danny (Martin Compston) medan den äldre är Victor (Eddie Marsan). De har planerat kidnappningen in i sista detalj. Nu gäller det bara att få pappan att betala lösensumman och se till att de får så lite bekymmer som möjligt med den kidnappade.



Eftersom det här är en film med gott om vändningar och twists så är det bäst att inte veta för mycket. För det är något filmen gör bra - att hela tiden komma med något som liksom vänder på steken och bjuda på nya förutsättningar. Det är inte alltid man känner att vändningarna är "rätt", men skönt nog balanseras de oftast upp på rätt sätt.



Då filmen endast kretsar kring tre personer och på få platser skulle det både kunna bli utdraget och kännas som en pjäs. Det gör det faktiskt inte. Filmen är hela tiden på tårna och ger tittaren vändningar som kommer med jämna mellanrum, utan att det känns krystat eller tillrättalagt. Och ju längre in man kommer, ju mer klarnar det varför de valt just Alice och varför just Danny och Victor jobbar ihop.



Vid flera tillfällen lurar man tittaren att tro att man får en annan vändning som hade gett helt andra förutsättningar. Det är lite fult att göra så, speciellt som man (jag) hoppas på just en sådan vändning. Men som sagt, för det mesta reder det ut sig på ett bra sätt och man kan fortsätta resan med de tre. Är det något filmen borde gjort bättre så är det slutet som inte må vara dåligt, men som utan tvekan borde valt en annan väg. Vissa gillar det nog, men för egen del hade ett mer passande slut höjt filmen till att bli riktigt bra. Nu är den "bara" bra.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.8

torsdag 25 augusti 2016

Bastille Day



Titel: Bastille Day
Genre: Action/Kriminaldrama/Thriller
Land: Storbritannien/Frankrike/USA
År: 2016
Regi: James Watkins
I rollerna: Idris Elba, Richard Madden, Kelly Reilly, José Garcia

Handling: Michael Mason, en amerikansk ficktjuv bosatt i Paris, stjäl en väska som han tror ska innehålla värdesaker. Den visar sig dock innehålla mycket mer än så - en gömd bomb briserar och Michael flyr skräckslagen från platsen. Snart har CIA fått upp spåret efter honom, men en av deras agenter, Sean Briar, inser att Michael bara är en bricka i ett mycket större spel och deras bästa tillgång för att avslöja en storskalig konspiration. Mot sina befäls order rekryterar Briar Michael för att hjälpa till att spåra källan.

Omdöme: När man ser denna actionfilm skulle man kunna sätta en slant på att den har en fransk regissör. För det här är en typ av film (och som utspelar sig i Paris) man sett göras flera gånger förr av just franska regissörer, som t.ex. actionrökaren Taken (2008) med Liam Neeson gjord av fransmannen Pierre Morel. Istället är det en brittisk regissör vid namn James Watkins som en gång i tiden gjorde regidebut med den halvdana skräckfilmen Eden Lake (2008).



Här utspelar det sig i Paris där CIA-agenten Briar (Idris Elba) får köra ett enmannauppdrag i jakten på en ung amerikansk man som misstänks för ett sprängdåd där fyra personer dog. Amerikanen visar sig vara Michael Mason (Richard Madden), en duktig ficktjuv som stulit en väska från en ung kvinna. Väskan visar sig innehålla en bomb, något Mason inte upptäcker förrän efter att han dumpat väskan som detonerar vid ett torg.



Gruppen som ligger bakom bomben planerar något stort och vill komma åt den unga kvinnan som skulle placera ut bomben åt dem. Detta samtidigt som Briar försöker lokalisera amerikanen Mason och den unga kvinnan som Mason stal väskan från. Timmarna tickar ner till Bastille Day, den franska nationaldagen. Våldet i den franska huvudstaden eskalerar när gruppen genomför ytterligare aktioner runt staden och fler och fler poliser försöker hålla ordning på gatorna som fylls med uppjagade människor.



Det känns nästan som man försökt skapa något i stil med Bourne och Bond åt Idris Elba, i kombination med de typiska franska actionrökarna. Bourne och Bond når den inte upp till och inte heller de bästa franska actionrökarna. Men den har utan tvekan mycket fransk stil över sig och det är alltså lite konstigt när det visar sig att det inte är en fransk regissör. Det talas t.ex. en hel del franska i filmen, något som givetvis är naturligt och bra.



Man får väl ungefär vad man hade förväntat sig av den här filmen. Det är inte direkt dåligt och det funkar som lite underhållning för stunden under de 90 minuter som Briar ränner runt Paris. Visst finns här saker som inte direkt är trovärdiga, men det är inte så att man sitter och bryr sig nämnvärt om det. Det gör man istället på andra mer seriösa filmer. Här vill man ha lite underhållning för stunden och det får man. Det man kunde krävt mer av var istället fler bra actionscener. Det blir nämligen inte något som direkt sticker ut. Lite slagsmål, någon biljakt och en del skottlossning, men utan den riktiga kraften för att bli mer än knappt godkänt. Jo, lite humor på sina håll är så klart ett välkommet inslag och det får man en del av mellan Briar och Mason som ger ett par skratt.

2 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.3

onsdag 24 augusti 2016

Manhattan Night



Titel: Manhattan Night / Manhattan Nocturne / En kvinnas hemlighet
Genre: Kriminaldrama/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 2016
Regi: Brian DeCubellis
I rollerna: Adrien Brody, Yvonne Strahovski, Jennifer Beals, Campbell Scott, Steven Berkoff

Handling: Porter Wren är en tabloidskribent på Manhattan med en aptit för skandaler. Han säljer mord, tragedi och allt som kan se ut som sanning. Hemma är han en dedikerad make och far. När den förföriska Caroline ber honom gräva i det olösta mordet på hennes make Simon dras han in i ett otäckt fall av sexuell besatthet och utpressning.

Omdöme: Porter Wren (Adrien Brody) är en halvkänd skribent på en tidning i New York. Han bor på Manhattan i sitt drömhus med hustrun Lisa (Jennifer Beals) som är kirurg och parets två barn. Porter har blivit känd för att kunna lösa mysterium på egen hand efter några uppmärksammade fall. Men allt våld och alla brottsplatser han tar del av i princip dagligen tär på honom.



På en fest anordnad av hans chef, den rike Hobbs (Steven Berkoff) träffar han en vacker blondin vid namn Caroline Crowley (Yvonne Strahovski). Snart står det klart att hon är änka till en känd filmregissör vars död förblivit ett mysterium. Porter har svårt att hålla sig borta från Caroline och dras snart in en värld av lögner, svek och livsfara. Frågan är bara vad det hela går ut på och hur han ska ta sig ur knipan.



På ytan verkade detta bara vara en dussinfilm i mängden som man knappt skulle orka ta sig igenom. Till en början när Adrien Brody introduceras som Porter Wren är det också ungefär som man väntat sig. Det tar inte så lång tid innan han träffar den förföriska Caroline och spelet kan börja. Nu är det inte så att det plötsligt blir jättebra och spännande med en gång, men filmen lyckas behålla intresset innan det börjar hetta till längre fram.



Filmen har en stor gnutta neo-noir känsla över sig där Porters berättarröst används då och då, ett regnigt Manhattan är skådeplatsen och ett allt intressantare mysterium utvecklar sig. Caroline Crowley visar sig också vara en femme fatale som skönt nog inte är så uppenbart ond som de lätt kan bli i filmer som dessa. Är hon överhuvudtaget ond och vill Porter illa eller vill hon bara ha Porters hjälp? Yvonne Strahovski som spelar Caroline påminner förresten stundtals en del om Naomi Watts. Både hon och Brody gör vad de ska, inga problem där inte.



Har man inga direkta förväntningar kan det här funka ganska bra faktiskt. Det är inte en film som sticker ut som något man absolut måste se eller känner att man behöver se om. Men den lyckas bra med stämningen och fångar intresset som stiger allt eftersom. Filmen kunde dock ha höjt spänningen på sina håll med några tätare scener. Likaså kunde den haft lite bättre regi, lite mer finess om man säger så. Nu berättas historien (som bygger på boken "Manhattan Nocturne") lite för rakt på, även om den får pluspoäng för neo-noir känslan.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.2

tisdag 23 augusti 2016

The Awful Truth



Titel: The Awful Truth / Min fru har en fästman
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1937
Regi: Leo McCarey
I rollerna: Cary Grant, Irene Dunne, Ralph Bellamy, Alexander D'Arcy

Handling: De äkta makarna Lucy och Jerry betvivlar varandras trohet. De tar ut skilsmässa och börjar träffa nya bekantskaper. På något sätt tycks de ständigt förstöra för varandras kommande lycka. Kanske fungerar de bäst tillsammans trots allt...

Omdöme: Det är inte alltid så lätt att vara gift. Fråga bara makarna Warriner vars äktenskap inte längre är en dans på rosor. De misstänker nämligen varandra för att vara otrogna. Jerry (Cary Grant) ska precis ha kommit hem från Florida, men måste gå på solarium innan han visar sig hemma hos sin fru då han uppenbarligen varit på annat håll. När han kommer hem är hans fru Lucy (Irene Dunne) inte hemma. När hon väl dyker upp, uppklädd för fest, kommer hon i sällskap med en snobbig fransos som visar sig vara hennes röstcoach.



Paret Jerry och Lucy hamnar i gräl och de vill båda ha skilsmässa. Det hela går till domstol och äktenskapet är officiellt slut om 60 dagar. Den svåraste frågan blir vem som ska få hunden Mr. Smith. Är det en sak de båda älskar så är det Mr. Smith. Domaren ser inget annat val än att ta in Mr. Smith och låta hunden få avgöra vem han vill vara hos. Lite kul att hunden Mr. Smith spelas av Asta som var en stjärna på sin tid. Främst känd för komediklassikern The Thin Man (1934) och dess uppföljare, men även flera andra klassiska komedier, inte minst denna.



Jerry och Lucy visar sig snart inte kunna hålla sig undan varandra. De går varandra på nerverna, men uppenbarligen har de svårt att se den andre i sällskap med någon annan. När Lucy paras ihop med oljemannen Daniel Leeson (Ralph Bellamy) och det börjar talas om äktenskap, lägger sig Jerry i stup i kvarten. Den största ursäkten är att han vill träffa Mr. Smith, men snart blir det uppenbart för de två att de faktiskt har och haft det bra ihop.



Detta är en klassisk komedi som jag blev mycket förtjust i när jag såg den för första gången för länge sen. Hittade den inspelad på ett gammalt VHS-band och gav den då en chans. Fick mig ett par riktigt goda skratt och minnet av filmen var därför bara positiv. Så här vid en omtitt står det klart att filmen är rolig och bra. Den har tre starkt lysande stjärnor i Cary Grant, Irene Dunne och så klart Asta som bjuder på många roliga scener.



Kanske att filmen inte riktigt är så underbar som jag kom ihåg den som. Det blir så ibland när man bara minns de bästa grejerna med en film. Det är trots allt en speltid på 90 minuter man ska fylla ut och då är det svårt att hålla uppe tempot, humorn och allt runt omkring. Den klarar det för det mesta bra och det är ofrånkomligt att inte se detta som en komediklassiker. Filmen vann för övrigt en Oscar för bästa regi och fick ytterligare fem Oscars (bl.a. för bästa film, manus och Irene Dunne för bästa kvinnliga huvudroll).

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.9

måndag 22 augusti 2016

Tokyo Olympiad



Titel: Tôkyô orinpikku / Tokyo Olympiad / Tokyo-olympiaden
Genre: Dokumentär
Land: Japan
År: 1965
Regi: Kon Ichikawa

Handling: Kon Ichikawa har dokumenterat sommar-OS i Tokyo 1964 på ett helt annat sätt än de dagliga idrottsrapporteringarna. Ichikawa beskriver idrotten med speciella kameraåkningar, slow-motion, närbilder, stillbilder och med isolerade ljud från till exempel fallande häckar, snurrande diskusar och startblock som blir nedhamrade.

Omdöme: Med ett avslutat OS i Rio och ett kommande sommar-OS i Tokyo 2020 var det inte mer än rätt att ta en titt på hur OS i Tokyo såg ut 1964. Regissören Kon Ichikawa må inte ha varit lika stor som Akira Kurosawa, men han var trots allt en etablerad japansk regissör som fick äran att göra denna dokumentär om hemma-OS 1964.



Det är en dokumentär som inte är gjord som en renodlad sportdokumentär utan snarare som ett tidsdokument över hur Tokyo och hela Japan tog emot en hel värld med öppna armar. Det blev ett gyllene tillfälle för landet och staden att visa upp ett efterkrigssamhälle som var redo att gå vidare efter allt som skett.



På sätt och vis märker man att det inte är en renodlad dokumentärfilmare som har hand om projektet. Det är ett uträknat foto som inte ser ut som det man brukar få se från TV-sändningarna. Det är filmat från helikopter, rakt ovanifrån och lite andra vinklar. Samtidigt är sammanställningen av själva tävlingarna inte alltid de bästa. Det var nog inte heller meningen.



Något som tyvärr talar emot denna dokumentär är den långa speltiden. Det tar nästan en halvtimme innan den kommer till de första tävlingarna. Inledningen är förvisso ganska intressant när deltagarna anländer, elden är på väg och Tokyo är förberett. Men sen blir det lite för utdraget med invigningen. Likaså blir det alltför utdraget på flera håll när man får ta del av hela lopp och stora delar av tävlingar. Då rinner speltiden iväg upp emot nästan tre timmar.



Det finns ett par höjdpunkter med dokumentären. En är givetvis att se hur saker och ting förändrats, vissa till det bättre och andra till det sämre. När det gäller tävlingarna så ligger den stora skillnaden i höjdhoppet där man fortfarande hoppade över ribban med magen mot ribban istället för ryggen. En del skratt bjuds man även på, både sånt som såg roligt ut och sådant som dokumentären gjort roligt.



Avslutningsvis är det svårt att inte ta med sig den imponerande maratonvinnaren (för andra OS:et i rad) från Etiopien - Abebe Bikila. Detta andra OS-guld tog han med skor på fötterna. Det första fyra år tidigare sprang han barfota! Det imponerande med detta andra guld? Han hade akut opererat bort blindtarmen 40 dagar innan OS drog igång och kunde inte träna ordentligt. Noterbart att några sekvenser från denna dokumentär där Abebe Bikila springer mot sitt maratonguld använts i klassiska Marathon Man (1976), bara en sån sak.

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 8.0

söndag 21 augusti 2016

Dagens namn: Demetria Gene Guynes

Fem saker om Demetria Gene Guynes.

1.
Innan hon slog igenom som skådespelerska skrev hon tre låtar tillsammans med sin första make. Hon får fortfarande royalties för detta.

2.
När hon skulle spela en missbrukare i St. Elmo's Fire (1985) tvingades hon skriva ett kontrakt där hon lovade att sluta med sitt personliga alkohol- och drogmissbruk - vilket hon gjorde.

3.
Fick hela $12.5m för sin roll i Striptease (1996), vilket var första gången en kvinnlig skådespelare fick över $10m för en roll.

4.
Innan hon gifte sig med Bruce Willis var hon förlovad med Emilio Estevez.

5.
Tog sitt efternamn från sin första make, musikern Freddy Moore som hon var gift med mellan 1980-1985.





Demi Moore har aldrig vunnit en Oscar eller varit nominerad. Däremot har hon både varit nominerad och "vunnit" flera Razzie Awards som delas ut till de sämsta prestationerna varje år.


Demi Moore i A Few Good Men (1992)

Dagens namn: Issur Danielovitch Demsky

Fem saker om Issur Danielovitch Demsky.

1.
Det lär ha varit skådespelerskan Lauren Bacall som hjälpte honom få sin första filmroll i The Strange Love of Martha Ivers (1946).

2.
Tidigt i sin Hollywood-karriär skapade han sitt eget produktionsbolag - "Bryna Productions" (uppkallat efter sin mor, Bryna).

3.
Undkom en säker död när han valde att inte flyga med ett privat plan som 1958 störtade och dödade samtliga ombord. Överlevde även en helikopterolycka 1991 där två personer omkom.

4.
Hans favoritroll lär ha varit den som cowboy i Lonely Are the Brave (1962). En karaktär som påminde en del om honom själv.

5.
Ändrade sitt namn innan han gick med i den amerikanska flottan och andra världskriget 1941.





Kirk Douglas vann aldrig någon Oscar, men nominerades tre gånger för Champion (1949), The Bad and the Beautiful (1952) samt Lust for Life (1956). Tackade nej till två Oscarsvinnande roller: Stalag 17 (1953) som vanns av William Holden och Cat Ballou (1965) som vanns av Lee Marvin, något han senare givetvis ångrade.


Kirk Douglas i Paths of Glory (1957)


Nästa namn kommer kl. 15.

lördag 20 augusti 2016

Dagens namn: Herbert Karel Angelo Kuchacevic ze Schluderpacheru

Fem saker om Herbert Karel Angelo Kuchacevic ze Schluderpacheru.

1.
Ändrade sitt långa namn till det kortaste han kunde hitta i telefonboken när han började medverka i filmer i sitt hemland Tjeckoslovakien.

2.
Enligt honom själv adlades familjen 1601.

3.
1939 flydde han till Storbritannien när nazihotet var överhängande, och började spela i filmer där.

4.
Spelade bl.a. mot sin vän Peter Sellers i den klassiska brittiska komedin The Ladykillers (1955).

5.
Kanske mest känd för den breda publiken som Charles Dreyfus, Jacques Clouseaus (Peter Sellers) chef i Rosa Pantern-filmerna.





Herbert Lom var en omtyckt karaktärsskådespelare som hade en lång karriär och blev hela 95 år gammal.


Herbert Lom i A Shot in the Dark (1964)


Nästa namn kommer imorgon bitti.

Dagens namn: Laszlo Löwenstein

Fem saker om Laszlo Löwenstein.

1.
Hans enda dotter, Catharine, stoppades 1977 av två män utklädda till poliser som senare visade sig vara "The Hillside Stranglers" (två seriemördare som kidnappade och mördade unga kvinnor). När de förstod att hon var denna skådespelares dotter, känd som seriemördare på film, lät de henne gå.

2.
Som ung i Wien var han student till en viss Sigmund Freud.

3.
Lär ha varit den som övertygade Humphrey Bogart att gifta sig med Lauren Bacall.

4.
Spelade mot Humphrey Bogart och Ingrid Bergman i klassikernas klassiker Casablanca (1942).

5.
I sin mest kända roll spelade han seriemördare i klassikern M (1931).





Mer känd som Peter Lorre var han en uppskattad skådespelare med ett lite udda utseende och speciell röst. Blev dock aldrig Oscarsnominerad. Hans första engelskspråkiga film var Alfred Hitchcock-regisserade The Man Who Knew Too Much (1934).


Peter Lorre i Casablanca (1942)


Nästa namn kommer kl. 15.

fredag 19 augusti 2016

Dagens namn: Maurice Joseph Micklewhite

Fem saker om Maurice Joseph Micklewhite.

1.
Hans favoritskådis, största inspirationskälla och hjälte lär ha varit Humphrey Bogart.

2.
Träffade sin fru Shakira efter att ha sett henne i en reklamfilm för kaffemärket Maxwell House. Reklamfilmen gjordes av Ridley Scott.

3.
Hans personliga favoritfilm lär vara Educating Rita (1983), och den roll han är mest stolt över. Han blev även Oscarsnominerad för rollen.

4.
Kunde inte ta emot sin första Oscar för rollen i Hannah and Her Sisters (1986) eftersom han spelade in Jaws: The Revenge (1987), en roll han för övrigt fick en Razzie-nominering för (för sämsta prestation).

5.
Lär ha tagit sitt namn från filmtiteln The Caine Mutiny (1954), en film med Humphrey Bogart.





Michael Caine har vunnit två Oscars för Hannah and Her Sisters (1986) och The Cider House Rules (1999). En av de främsta och mest uppskattade brittiska skådespelarna genom tiderna.


Michael Caine i The Ipcress File (1965)


Nästa namn kommer imorgon bitti.

Dagens namn: Archibald Alexander Leach

Fem saker om Archibald Alexander Leach.

1.
Hans enda dotter fick han med skådespelerskan Dyan Cannon.

2.
John Cleese karaktär i A Fish Called Wanda (1988) heter "Archie Leach" efter honom.

3.
Var påtänkt som James Bond, men tackade nej då han kände att han var för gammal vid 58 års ålder.

4.
Var en av de stora stjärnorna på sin tid, men spelade endast en gång mot James Stewart - i The Philadelphia Story (1940).

5.
Lär ha tackat nej till chansen att spela mot Audrey Hepburn i både Roman Holiday (1953) och Sabrina (1954), men spelade till slut mot henne i Charade (1963).





Mer känd som Cary Grant. Vann aldrig någon Oscar, men nominerades till två - Penny Serenade (1941) och None But the Lonely Heart (1944).


Cary Grant i North by Northwest (1959)


Nästa namn kommer kl. 15.

torsdag 18 augusti 2016

Dagens namn: Marion Robert Morrison

Fem saker om Marion Robert Morrison.

1.
Skådespelare som Steve McQueen, Arnold Schwarzenegger, Sylvester Stallone, Bruce Willis och Chuck Norris har alla nämnt att han haft ett stort inflytande på dem, både professionellt och personligt.

2.
I slutet av 1960-talet lär republikanerna velat ha honom som presidentkandidat p.g.a. hans populäritet. Han avböjde dock eftersom han inte hade någon politisk erfarenhet och inte trodde att folket skulle ta en filmstjärna som president på allvar.

3.
Hans favoritkaraktär lär ha varit den som Ethan Edwards i klassikern The Searchers (1956). Han döpte även sin son Ethan.

4.
Känd som en av de största, om inte den största västernstjärnan någonsin och kallades "Duke" (hertig).

5.
Det var när han fick sin första stora roll i filmen The Big Trail (1930) som filmbolaget tyckte att han borde ha ett annat namn. Filmens regissör Raoul Walsh hade läst en biografi om en general vid namn "Mad" Anthony Wayne, och föreslog då Wayne som efternamn.





John Wayne vann sin enda Oscar för True Grit (1969) och lär ha sagt att om han hade vetat att det var allt som krävdes för att vinna Oscarn hade han satt på sig en ögonlapp 40 år tidigare.


John Wayne i The Searchers (1956)


Nästa namn kommer imorgon bitti.

Dagens namn: Krishna Bhanji

Fem saker om Krishna Bhanji.

1.
Han ändrade sitt namn för att han var rädd för att han med ett utländskt namn skulle ha svårare att få en lyckad karriär.

2.
Mest känd med rakat huvud, men i bl.a. sin första film Fear Is the Key (1972) syns han med hår.

3.
Ville gärna bli tilltalad "Sir" efter att han adlades 2002, vilket han också blev i eftertexterna till ett par filmer.

4.
Även om han blev erbjuden att "formas" till en popstjärna innan han blev känd och senare vann en Grammy 1984, har han aldrig haft en sångkarriär. Grammyn vann han för sitt tal i filmen Gandhi (1982).

5.
Är halv-indisk och halv-brittisk, vilket passade bra när han spelade den kända huvudpersonen i Gandhi (1982).





Ben Kingsley vann en Oscar för Gandhi (1982) som även gjorde honom till stjärna över en natt. Ytterligare tre Oscarsnomineringar har det blivit.


Ben Kingsley i Sexy Beast (2000)


Nästa namn kommer kl. 15.

onsdag 17 augusti 2016

Dagens namn: Norma Jeane Mortenson

Fem saker om Norma Jeane Mortenson.

1.
Var under ett par månader gift med Joe DiMaggio, en av de mest kända baseballspelarna genom tiderna.

2.
När paret som köpte hennes villa 1972, tio år efter hennes död, skulle renovera delar av huset, upptäcktes sofistikerad avslyssningsutrustning för samtliga rum och telefoner.

3.
Var på omslaget till det första numret av 'Playboy' någonsin.

4.
Var naturlig brunett, men under åren som modell övertygades hon att bleka och färga sitt hår och blev en av de mest ikoniska blondinerna någonsin

5.
Tog sin mors flicknamn, Monroe, när hon skrev på som skådespelare för 20th Century-Fox. Föddes som Norma Jeane Mortenson (felstavat, skulle vara Mortensen) och ändras kort därefter till Norma Jeane Baker eftersom hennes mors första make hette Baker och var det namn hon (mamman) fortfarande använde.





Marilyn Monroe nominerades aldrig till en Oscar, men tillhör än idag en av de mest populära och älskade filmstjärnorna någonsin.


Marilyn Monroe i Niagara (1953)


Nästa namn kommer imorgon bitti.

Dagens namn: Michael John Douglas

Fem saker om Michael John Douglas.

1.
Tackade nej till huvudrollen i The Fly (1986) som gick till Jeff Goldblum.

2.
Spelade karaktären Ray Nicolette två år på raken. Först i Jackie Brown (1997) och sen i Out of Sight (1998). Båda filmerna baserades på böcker av Elmore Leonard.

3.
Hans personliga favoritfilm lär vara Beetlejuice (1988).

4.
Blev världskänd när han porträtterade Bruce Wayne/Batman i Batman (1989).

5.
När han kom till Los Angeles och började komma in i branschen, bytte han efternamn eftersom det redan fanns en känd Michael Douglas. Att han skulle ha tagit namnet Keaton efter Diane Keaton är dock fel. Han tog det efter klassiska komikern Buster Keaton.





Michael Keaton fick sin första Oscarsnominering för Birdman (2014) och är en uppskattad skådespelare som oftast spelar lite lättsammare roller.


Michael Keaton i Jackie Brown (1997)


Nästa namn kommer kl. 15.

tisdag 16 augusti 2016

Dagens namn: Mladen George Sekulovich

Fem saker om Mladen George Sekulovich.

1.
Kunde inte ett ord engelska innan han började dagis, trots att han föddes i Chicago, USA. Detta då han hade serbisk pappa och tjeckisk mamma.

2.
Var gift i över 70 år (till sin död) med samma kvinna, Mona. Detta lär vara det tredje längsta äktenskapet i Hollywoods historia.

3.
Han själv blev 97 år gammal. Pappan "bara" 89, medan mamman blev hela 102...

4.
Sin klassiska "potatisnäsa" lär enligt honom själv ha varit resultatet av att ha brutit den vid två tillfällen under tiden han spelade basket i skolan.

5.
Vid 22 års ålder bytte han sitt namn när teatersällskapet han var med i ville att han skulle korta sitt namn. Han "amerikaniserade" Mladen till Malden och tog sin farfars förnamn Karl. Han tog dock chansen att använda sitt födelsenamn i flera filmer där han tilltalade andra karaktärer "Sekulovich" och i vissa fall även "Mladen Sekulovich".





Karl Malden vann en Oscar för A Streetcar Named Desire (1951). Han var förutom sina många filmroller även känd från TV-serien "The Streets of San Francisco" (1972-1977) där han under fem säsonger spelade med en ung Michael Douglas.


Karl Malden i Patton (1970)


Nästa namn kommer imorgon bitti.

Dagens namn: Diane Hall

Fem saker om Diane Hall.

1.
Regisserade en gång ett avsnitt ur TV-serien 'Twin Peaks', även om hon är mest känd som skådespelerska.

2.
Har nämnt Katharine Hepburn som en stor inspiration då hon ofta spelade starka och självständiga kvinnor.

3.
Gjorde åtta filmer ihop med Woody Allen, som hon även hade ett förhållande med.

4.
Rollen som Annie Hall i filmen Annie Hall (1977) skrevs specifikt för henne av Woody Allen. Hennes riktiga efternamn är Hall och hennes smeknamn är Annie.

5.
Bytte till sin mors flicknamn, Keaton, eftersom det redan fanns en skådespelerska vid namn Diane Hall.





Diane Keaton vann en Oscar för Annie Hall (1977) och blev en stor trendsättare i och med sin klädstil i filmen.


Diane Keaton i Annie Hall (1977)


Nästa namn kommer kl. 15.

måndag 15 augusti 2016

Dagens namn: Lucille Fay LeSueur

Fem saker om Lucille Fay LeSueur.

1.
Efter att ha varit under kontrakt i 18 år hos MGM fick hon 1943 $100.000 för att bryta kontraktet. Hon skrev istället på med Warner Bros. för $500.000. Hon vann genast en Oscar och nominerades ytterligare två gånger.

2.
Adopterade fyra barn då hon aldrig fick egna. Christina och Christopher, samt tvillingarna Cathy och Cindy.

3.
Blev involverad i Pepsi-Cola när hon gifte sig med dess ordförande Alfred Steele. Efter hans död satt hon i styrelsen mellan 1959-1973.

4.
Hon och Bette Davis var stora fiender/rivaler. Trots detta rekommenderade hon henne för rollen som Baby Jane i filmen What Ever Happened to Baby Jane? (1962). Filmen blev en stor succé.

5.
Tidigt i sin filmkarriär beslutade man att ändra hennes namn då de tyckte Lucille LeSueur lät fejk och som "Sewer" (kloak). En tävling utlystes i en filmtidning och namnet Joan Arden vann. Men det visade sig att en annan skådespelerska redan hade det namnet och då blev det andrahandsvalet Crawford som fick bli hennes nya namn. Ett namn hon aldrig var nöjd med.





Joan Crawford kom att vinna en Oscar för Mildred Pearce (1945) plus ytterligare två Oscarsnomineringar efter det. Hon lär ha varit en krävande kvinna, både professionellt som privat, men en hyllad skådespelerska.


Joan Crawford i Mildred Pierce (1945)


Nästa namn kommer imorgon bitti.

Dagens namn: Bernard Schwartz

Fem saker om Bernard Schwartz.

1.
Eftersom hans föräldrar var ungerska immigranter pratade han inte engelska förrän han var runt sex år gammal.

2.
Innan han blev skådespelare gick han med i den amerikanska flottan och var med i andra världskriget. Från sitt fartyg såg han när japanerna gav upp, en upplevelse han tyckte var en av höjdpunkterna i hans liv.

3.
När hans skådespelarkarriär började gå utför skiftade han fokus till en karriär som konstnär. Hans tavlor var inspirerade av bl.a. Van Gogh, Matisse och Picasso, och har sålt för generösa summor.

4.
Var gift med Psycho-stjärnan Janet Leigh och deras dotter är Halloween-stjärnan Jamie Lee Curtis.

5.
När han kom till Hollywood som 23-åring bytte han namn. Förnamnet kom från hans favoritbok "Anthony Adverse". Efternamnet kom från ett familjenamn på hans mors sida.





Tony Curtis vann aldrig någon Oscar, vilket givetvis var en besvikelse för honom. En nominering blev det dock för The Defiant Ones (1958).


Tony Curtis i Sweet Smell of Success (1957)


Nästa namn kommer kl. 15.

söndag 14 augusti 2016

En vecka med Dagens namn

Under hela kommande vecka mellan den 15:e och 21:a augusti, kommer det att bjudas på "Dagens namn" här på Movies - Noir.

På morgonen och sedan igen kl. 15 kommer det dyka upp ett nytt namn med fem intressanta/roliga fakta om skådespelaren.

Det är helt enkelt födelsenamnen till några välkända skådespelare som kommer dyka upp under veckan. I vissa fall förstår man verkligen varför de valde att byta namn.